för lite sömn.
Läskig känsla dehär. Passa er =/
Höll bl a just på att skriva ner och skicka saknad. Riktig, jävla äkta saknad. Antagligen var det ett desperat, idiotiskt försök till uppmärksamhet. Tack och lov finns det människor i min närhet som är klokare än mig, folk som får mig att inse vad som hjälper mig och vad som stjälper mig. Jag är så sjukt rädd att förlora allt jag har att det börjar gå överstyr. Jag gör en massa saker som inte alls är likt mig. Ibland kommer jag på mig själv med att sitta och fundera på hur jag ska vara. Hur jag borde vara. Hur folk förväntar sig att jag ska vara. Jag verkar ha stora svårigheter med att veta hur jag är, att hitta mig själv. Jag som trodde jag redan hade lyckats med det..
Kanske, mest troligt, beror det på allt det nya. Kanske en släng av svårighet-att-anpassa-sig-flunsan.
Förhoppningsvis är allt över imorrn och jag raderar detta inlägget. Jag insåg just att jag beter mig som om jag vore full, fast kanske en släng av snefylla då. Jag är hursomhelst verkligen inte lik mig, vilket är upphovet till allt dehär. Grunden svajar, konstigt att allt det andra svajar då också? Hur gör man, någon som kan hjälpa mig?
Jag har själv sagt till andra att man inte hittar sig själv förrän man slutar leta, och.. ja.. jag kanske borde prova det.
Annelie du är inte ensam. & Du behöver inte ta bort ett inlägg, det du skriver är inte något att skämmas över. Det är din blogg och du skriver vad du vill!! ;) Men..det låter inte kul det du berättar.. :/ Kanske kan jag hjälpa dig med något? vad som hellst..puss!
Jag blir glad av att du kommenterar, och det känns inte alls fel. Fastän vi inte känner varandra. Nu gav du mig lite kredit, och jag tänkte ge dig lite. Eftersom att det är sånt här jag är bra på. Precis så som du tänker, har jag tänkt tusentals gånger, om inte mer! Jag lovar dig, att det kommer dröja innan alla såna här tankar försvinner. Man känner sig ensam, men du är absolut inte ensamen. Och att hitta dig själv, det gör du bäst genom att lära känna dig själv. Precis så gjorde jag i somras. Jag följde med familjen på semester i 2 veckor, fastän jag inte ville. Jag ville helt enkelt ha lite tid för mig själv. Och jag lärde känna mig själv, och veta på vilken plats jag står. Så försök med något liknande du också. Och var inte rädd för att skriva sånt här, det är absolut inget annat än moget. Man ska berätta om hur man känner, det är väl det den här bloggen är till för, ellerhur :)? Keep on that good work tjejen =)
