think about it

Trots att det är söndag, och trots att det är en pluggardag, så har denna dag varit helt ljuvlig. Jag satt ute i solen och pluggade något mindre roligt; medeltiden, i närmare 3 timmar. Under tiden hann en tuttifrutti-isglass slinka ner, ett ex antal svettdroppar rinna och en humla surra runt mig (sommaren är nästan hääär =D). Tanken var att jag & vera skulle fara och gymma på 360 som har haft gratis i veckan, men då hade hon endel ogjort plugg oså, så det blev inget av. Efter några försök att få med någon annan slutade det med att jag gick ut på en powerwalk i solen. Kan väl inte säga att det är det dummaste jag har gjort : ) Att gymma inomhus när det är såhär fint ute är ju definitivt slöseri!

Jag lämnade mobilen och därmed musiken hemma då jag gick, för att lämna plats åt tankarna. Det är skönt, mitt huvud behöver få jobba lite ibland. Jag får ofta höra att jag tänker för mycket; men det är jag, det är så jag är. Och jag behöver få vara just så.
Inte för att jag någonsin skulle kunna göra det, eller ens vill göra det ibland, men då jag stod där mitt på skelleftehamnsleden och en bil susade förbi hann jag tänka hur det skulle ha varit om jag hade gått över gatan fem sekunder tidigare, innan bilen just såpass hunnit susa förbi. Hur långt skulle jag flyga om jag blev påkörd i 100 km/h? Vill jag veta?
Aldrig mer gå, aldrig mer skriva, kanske aldrig mer skratta & leva..
På en nanosekund kan hela ens liv och framtid förändras. think about it



Nu: mer plugg ute i solen
puss!

hur väl känner du mig egentligen?

Det är ändå skillnad på att känna och känna någon. Att bara veta vem någon är är ju en helt annan sak. Hade det varit samma sak hade jag ju mer eller mindre känt hela skell, för att det är så förbenat litet.. Vart går gränsen egentligen? Behöver jag veta exakt hur du handlar i en specifik situation eller räcker det med att veta att jag tycker om.. choklad? Jag har ingen aning, tror helt ärligt att ingen har det.

Vilka är då dina vänner? Vad krävs för att bli någons vän? Hur blir man det? Saker som för endel faller sig självklara medan de för andra är feta frågetecken. Det faller sig oftast av sig själv, man känner när man kan kalla sig för vänner. Annat äre med pojk- eller flickvänner. Det är ju lite pinsamt att fråga "är vi ihop nu?" och den som blir tillfrågad kanske blir helt skärrad för att insikten på att deras avsikter med umgänget inte var densamma kan ju vara lite.. överraskande. Ellerockså kan det bli 100 bra, att båda funderat på det ett tag men ingen riktigt vågat fråga. Ellerockså skippar man att fråga, låter det bara komma av sig själv. Jag tror att man någon gång i livet kommer till en punkt då man känner att ord är överflödiga. Då du bara vet..

Jag bara vet, pär är min.


sant

Ibland är andra avenyn kung

"Att oroa sig är som att börja betala av ett lån man inte har tagit"




Viva forever

I'll be waitin', everlastin' like the sun

Spicegirls är väl bra, right? haha..


näe, nu ska jag fan inte berätta om min dag utan nu skare bli något värt inlägg, tänkte jag just. kan dock meddela att det är lättare sagt än gjort.

hur jag mår justnu? jodå, livet.. eh.. finns. gnistan är väl inte på topp men den finns absolut där : ) dock kände den nog för att leka lite kurragömma ikväll.. jafattaint, jag tycker ändå att jag är ganska självständig och en stark individ och blabla, men ändå, det händer ibland då jag är ensam ett tag och det händer minsta lilla, att jag kommer att tänka på något eller att det händer något, att det tar ner mig under ytan fortare än anat. det skrämmer mig lite.



-

The path that I'm walking I must go alone
I must take the baby steps until I'm fullgrown
Fairytales don't always have a happy ending, do they?
And I foresee the dark ahead if I stay

It's time to be a big girl now
And big girls don't cry

dear friend, I feel so helpless

.. I feel there's nothing I can do

känner mig som en tidsinställd bomb eller något åt det hållet.
lixom, sådär att man aldrig riktigt vet när den exploderar och allt bara sprängs
eller.. det kanske är min tillvaro som blivit en sådan? efter många års studier och laborerande har de äntligen fått resultat?

fast trots allt var det ju jag som peppade mamma att sätta ut huset till försäljning. jag kände att det kanske var tid för det. det är inget jag ångrar, men trots min beslutsamhet smärtar tanken på mina föräldrar i varsitt hem.
inte förrän jag såg dom stå och ta hand om disken tillsammans idag insåg jag nog på riktigt, att det kanske denna gång händer. kanske kanske
sen, att allt är så oklart förvärrar saken markant. att gå runt och inte veta är en ren och skär plåga. om dom bara kunde bestämma sig så att jag kan ställa in mig på något och vänja mig vid tanken.

samma dag som pappa säger "har du hört nu att vi ska separera?" säger mamma "jag vill att vi ska separera, men jag vet inte om jag orkar..."

superb, superenkelt. har aldrig tvivlat på min ork tidigare, men nu känns allt bara hopplöst.. riktigt hopplöst
och detta skriver jag inte för att jag vill ha medlidande eller för att folk ska tycka synd om mig. verkligen inte. jag behöver bara skriva av mig någonstans, och vad har man en blogg till om inte just det?
stör det dig, ber jag dig gå.

03.21 - asö

Klockan visar mitt i natten men jag vägrar sova. vill verkligen inte. dock äre ingen som är social meme ellerså, men det... ja okej, det spelar roll. jag lägger mig nog på ett tag. men sånnahär tider är till för sånnahär ovärda blogginlägg och andra handlingar man inte gör annars när man tänker helt klart, och det var på sin plats med en sånhär natt. Det var ett tag sen.
Jag har gjort framsteg ikväll, framsteg med mig själv, för mig själv, tror jag då iaf. Känns det lite som. Det känns lite som en vinst över något okänt..
though it hurt


Frågan är ju bara vart min far är. Han har varit på jobbet sen sju imorse, dvs snart 24h. Han hade sagt att han skulle vara hemma kring 12. det var alltså tre och en halv timme sen? börjar bli lite smått orolig att han somnat bakom ratten ellervadsomhelst :|  man vet aldrig.



äntligen kanske jag slipper veta av dig

It's like wishing for rain as I stand in the desert.

image103Vårt hus är till salu och det är bigtime för en förändring i mitt liv. Jo, det är sant. Har inte orkat skriva något här, även fastän det känns ganska okej. Skönt att komma bort härifrån, finally kanske det händer något. Det enda jobbiga är att mina föräldrar inte bestämt sig för om dem ska flytta tillsammans eller inte än. Värst är ju helt klart ovissheten.

Fast jag har ju gått igenom detta en gång tidigare och då gick det ju bra, så jag antar att det kommer gå minst lika bra denna gång. Och oj, vad okänslig jag låter.. Visst är det mina föräldrar och visst har jag bott här hela mitt liv, men jag börjar inse att det inte kan fortsätta såhär, ingen orkar.. Det bästa vore nog om de skildes åt och jag fick skaffa eget såsmåningom. Åtminstone två av oss skulle tjäna på det, även om jag skulle få fortsätta ta skiten hursomhelst. Men mamma förtjänar det inte, efter allt hon gjort. Hon börjar vara gammal, hon förtjänar lite lugn och ro. Allra helst vill jag nog ändå att de separerar.

Trots att jag tagit det hela ganska bra slår det mig ibland hur stor förändring det kommer bli i mitt liv. Bara det med två rum.. två garderober. Minns att garderoberna var mitt största problem förra gången. Och vad är hemma? Två hem går inte riktigt ihop i mitt huvud. Men jag måste ju, annars blir den andra ledsen och besviken och bla bla. Önskar så innerligt att jag hade råd och möjlighet att flytta ensam nu. Det skulle vara så skönt att slippa allt nu, slippa välja sida och slippa höra allt jävla skitsnack. Usch..
Jaja, hursomhelst, vad jag hade tänkt säga var att jag inte känner att jag är så jättemycket påverkad av detta, men ibland då jag kommer att tänka på det är det som ett slag i ansiktet. Så är jag frånvarande ellerså är det nog bara det.. Men jag har inga probs att prata om det ellerså, det är helt lugnt. Kan nog bara vara bra att få ur mig det.

I need to hold on to you, I just can't let you go

Sällan mår jag så bra som efter en löprunda! Jag känner mig rensad, uttömd och utreagerad. Alla aggressioner jag har haft i kroppen är som bortblåsta by now. Känns riktigt bra, med tanke på hur jag kände mig innan jag drog mig ut. Otroligt är också hur mycket jag påverkas av musik. Då jag just kommit ut spelade mobilen upp en massa lugna låtar som jag relaterar till lite halvdepp och så.. Sen mötte jag lite folk och insåg att såhär kunde jag ju inte fortsätta. Ska jag gå runt och tro att det är synd om mig funkar det ju inte, så jag drog fram Chesney Hawkes - I am the one and only (kanske världens bästa låt egentligen?), vände helt enkelt om tankarna, började springa och kom längre upp i humörtrappan för varje steg jag tog. Hade hur mycket energi som helst, hade typ kunnat springa till sthlm ellernåt =I .. fast, väl hemma kände jag hur benen inte riktigt bar mig, så det kanske var läge att stanna här i skell ändå, haha ^^

Insåg också nu för femhundraelfte gången att jag måste ta tag i mitt liv igen. Semestern är över nu. Trodde verkligen att mina krafter jag hämtade i egypten skulle räcka längre än såhär, meeen icket. Det är bara att börja gräva fram reserverna =I

Då jag blir sådär grinig och sur, skicka ut mig på en löprunda äru snäll. Och var lugn, det är inte dig jag är grinig och sur på egentligen. I själva verket kan det bero på typ... tröskeln till mitt rum eller färgen på min vägg. Låt mig bara vara ensam ett tag, rensa mitt huvud, så lovar jag att jag kommer inse mina eventuella misstag senare. Känner också nu att det verkligen är på tiden att säga vad jag har haft på hjärtat sen länge, oavsett hur det slutar. Ide allra flesta fall får man inte mer än en chans. Livet är alldeles för kort för att fundera så förbannat mycket på saker som varit. Avsluta eller fortsätta, inget mellanting. Det funkar inte.

Jag har alltid så förbannat höga krav på mig själv, vilket resulterar i trött, tröttare annelie. Nåja, det bästa sättet att motverka trötthet är väl ändå sömn. So that's what I gotta doo, sleep tight : )

glasklar

- Kanske var det fel, kanske är/var det inte värt det, kanske orkar jag ej

- Kanske var det rätt, kanske är/var det värt det, kanske orkar jag


- Kanske är jag orättvis, kanske är jag självisk, kanske känner jag mig tyngd

-
Kanske är jag rättvis, kanske bryr jag mig om dig, kanske känner jag mig lättad




- Kanske är ett konstigt ord, kanske har inget vettigt att säga mer än kanske

vareså?

I can't take seein' you with him,
'cause I know exactly what you'll be
 In his gallery.
Just nothing, and it's tearin' me apart.
You're just another priceless work of art
In his gallery.


Mitt andra jag

Klockan tickar, hoppet finns
Hon sluter ögonen och minns
Tårar faller som aldrig förr
Ser oavbrutet mot sin dörr
Varje gång det hörs ett ljud
Så tror hon att han kommer ut
Hon ropar inom sig

Du är och förblir som min själ och mitt liv
Du är mitt andra jag
Och jag saknar dig så
Du och och förblir som min spegelbild
Du är mitt andra jag
Kan du någonsin förstå?


big girls don't cry

.. men alltså det var fan inte långt ifrån. ni ska veta att jag saknar er otroligt mycket!
vi var bäst!

för er som inte redan sett;
http://www.youtube.com/watch?v=BuwqzwPstdw

RIP

.. even though I didn't really know you, I guess you were my grandpa.

Igår afton somnade min farfar in i en rullstol på lasarettet i Piteå. Jag har bara träffat honom några få gånger, så jag vet inte om jag ens har rätten att kalla honom min farfar, men jag kände att jag åtminstone kunde tillägna ett inlägg åt honom.

För många, många år sedan stack han bara från fru & fem barn; Birgitta, Elisabeth, Lars, Tomas och Conny. Eftersom att min pappa (Conny) är äldst, så blev han mannen i huset. Jag vet inte, vi har inte pratat om det så mycket iochmed att min pappa är inte den som gärna pratar känslor (nivet han ska ju vara manlig osv.....), men jag tror att det tog hårt på honom.
Ända sedan dess har Evert, alltså min farfar, gett blanka fan i barnen, förutom de gånger han varit onykter och ringt. Jag menar, det är klart att barnen blir bittra när han först lämnar dem, och sedan enbart ringer på fyllan och ska vara trevlig.

Åtminstone så länge jag har funnits, och säkert ännu längre, har farfar bott i Piteå, vilket har minskat förutsättningarna att träffas&förlåta ytterligare. Sedan blev alkoholen en stor bov i min farfars liv. Han hade visserligen en kvinna, men jag vet inte vad som hände riktigt. Henne träffade jag bara någon enstaka gång, av de enstaka gångerna jag träffade min farfar. Jag hade som inget behov av att träffa honom, iochmed att min pappa inte hade det heller. Man lever som man lär, nivet.

Så nu, i dagsläget, när min farfar gått bort efter några hjärtflimmer och en "återuppståndelse", känner jag inte så mycket mer än att en avlägsen släkting gått bort. Däremot lider jag mer med min far, som trots allt, förlorat sin pappa. Man har ju bara en, oavsett om han finns för en eller ej.

Vila i frid, Evert Bitén. Hoppas du får det bättre dit du kommer, och att du vet att trots allt, älskar dina barn dig. 

A hallelujamoment !

Nu tänker ni på Kirsti, inte sant? mwahah, jag lyckades =D njämen.. det känns faktiskt som ett litet hallelujamoment =) magen full av kladdkaka och glass, hjärnan full av förhoppningsvis tillräckligt med spanska för att klara provet imorrn och kroppen spritter av glädje : )

Dagen har.. mja, som kanske framgår ganska tydligt, bestått av skola, pluggande och bakning =) Dock började vi 12.20 idag =D .. med Qigong utomhus. Rörelserna vi gjorde heter t.ex. sköldpaddan och torka bordet ellernåt, vilket känns som att det ska säga rätt mycket om hur grymt sexiga vi ser ut när vi genomför dem  ; )

På samma lektion fick vi ett papper om självkänsla. Man kan faktiskt skaffa den personlighet man vill ha. Just det, du kan välja själv! Ska du öka din självkänsla handlar det ytterst om att du tar ansvar för dig själv, dina tankar, handlingar och reaktioner. Att skylla på någon annan innebär att lämna över ansvaret. Att inte fatta beslut innebär att du låter någon annan göra det åt dig, vilket inte är bra för självkänslan. Det går att ta sig ur den fälla som bristande självkänsla och dåligt självförtroende innebär! Lösningen är medvetenhet och övning.
- Jaha, det var ju enkelt? vadå medvetenhet och övning? tänker du.

Jo, medvetenhet fick du gratis. Du blev just medveten om att du kan förändra!
Här kommer några övningar:

» uttryck vad du känner - vänta inte på att någon annan ska säga vad du tänkt säga, våga säga vad du tycker!

» prata positivt med dig själv - hur många negativa budskap far igenom ditt huvud varje dag? Det är egentligen inte konstigt om självkänslan är låg.

» våga göra något nytt - våga gå lite utanför trygghetszonen, du kan mer än du tror!

» använd dina möjligheter - ofta pratar vi om allt vi inte klarar. Våga istället titta på det du är bra på och utveckla det.

» skaffa perspektiv på tillvaron - fråga också dig själv hur viktigt det som du just nu är arg/besviken över kommer att vara nästa vecka - nästa år - om tio år.

» låt inte omgivningen bestämma hur du ska vara - du kan aldrig bli tillfreds av att duga åt någon annan.

» VÅGA ÄLSKA DIG SJÄLV!
- låter det lite för mycket? börja åtminstone med att tycka om dig själv. Du är unik, speciell och helt otrolig!


Det är faktiskt rätt många tankvärda ord och dehär är nog grunden till att må bra tror jag =) Att ha en bra självkänsla, en bra grund, är viktigt. Då får självförtroendet tippa hur många gånger det vill, självkänslan väger alltid upp en igen. Underbart : )


image33


underbara dag, 3 oktober -07

Aldrig trodde jag att jag nånsin skulle få må såhär bra igen, att allt faktiskt skulle återgå till det "normala" (om det nu finns något som heter så). Dagen har varit riktigt bra, bättre än på längelänge och mitt humör är, kanske rättså märkbart, helt förändrat. Hoppas nu bara att det håller i sig, om inte annat ska jag se till att det gör det! : )

Till att börja med slapp jag stressa imorse, sen hade vi en chill skoldag som bestod av två vanliga lektioner (varav en av dom knappt existerade ändå). Blodpudding till lunch, något jag faktiskt tycker om. Kalla mig sne eller varuvill men så äre =D

Dagen innehöll också två föreläsningar, varav en var av okänd person och den andra av den gamle boxaren, Paulo Roberto. Faktiskt riktigt kul att lyssna på Paulo, och att han ser så förbannat bra ut gjorde inte det hela tråkare. Sen löpte vi till bussen och hann precis, precis med den. Sen hann vi precis, precis med bussen mot urs =) Dålig tur idag, DÅLIG DAG? =D

Igår gjorde jag en rättså ball impulsgrej däremot, jag följde mamma på ica maxi och hamnade vid hårfärgerna. Köpte en vid namn mocca chocolate (men det lät ju gott iaf?) och here I am, mörkare än någonsin. Det blev nästan svart =O Lite väl mörkt, men nu får det vara färdigfärgat för ett tag framöver. Nu återstår det bara att vänja sig ^^

edit; ville så gärna lägga in en bild men vågar inte pga cpdesign & stilmall osv. HJÄLP?

alkohol löser inga problem, men det gör inte mjölk heller (A)

Varför är det så att man på fyllan kan släppa allt vad sunt förnuft heter och bara leva livet fullt ut, men inte när man är nykter? Vad är det som håller oss tillbaka?

I feel good!

image30


 

För första gången på länge mår jag bra ända inifrån och ut!


Det har inte hänt något speciellt eller så, jag är bara uppåt och det känns faktiskt som att det är början på något bra =) Att jag är långt ovanför det ställe jag hamnade på tidigare och faktiskt kanske påväg uppåt. Att det börjar röra på sig nu, att jag inte är kvar i sinnesstämningen jag drogs ner i dendär dagen i slutet av juni. Känns fortfarande tungt att tänka på det, men det kommer det alltid göra, alltid alltid alltid. Det handlar bara om att lära sig leva med det.

Såg Nyberg&Törnblom ikväll och på nåt konstigt sätt fick det mig att må bättre, fick mig att se på mig själv på ett helt annat sätt än tidigare. Precis som om det varit jag själv som suttit där i stolen framför kameran och pratat om mina egna problem och fått råd. Skumt, men skönt. Lita på att jag kommer sitta bänkad i framför tvn varje måndagskväll hädanefter! Well, hade bara tänkt dela med mig av min sinnesstämning, nu är det faktiskt dags för en god natts sömn för en massa innebandy imorgon. Puss på er! ♥


Nostalgitripp

image27


Hittade lite saker på firstclass som gav mig en massa minnen, och även om det kanske inte är speciellt betydelsefullt för er, kära läsare, så kanske det ger er något ändå =)

---

Svampbob fyrkant och Patric Är bästa vänner Foe Lajf, hahaha säger:

Svampbob fyrkant

Svampbob är optimistisk, allvarlig och snäll. Men trots att han vill så väl kan han inte hejda sig utan skapar hela tiden problem för sig själv - och vanligtvis för alla andra runtomkring också.

Svampbob fyrkant och Patric Är bästa vänner Foe Lajf, hahaha säger:

haha stämmer in på mej

Svampbob fyrkant och Patric Är bästa vänner Foe Lajf, hahaha säger:

Patrik Stjärna

Patrik är Svampbobs granne och bäste vän, han kanske inte är den smartaste i undervattensbyn men han har ett hjärta av guld.

Svampbob fyrkant och Patric Är bästa vänner Foe Lajf, hahaha säger:

hah destämmer in på dej




Nobody's perfect, but you're fucking close !




Saker som är SVÅRA att säga när Du är full:

Oöverträffat

Innovativt

Preliminärt

Kvastskaft

Diskussion


Saker som är VÄLDIGT svåra att säga när Du är full:

Specificitet

Cogito ergo sum

Brittiskt

Konstitution

Passiv-aggressiv Störning

Substantiera

Tillvägagångssätt


Saker som är i stort sett OMÖJLIGA att säga när Du är full:

Tack, men jag vill inte ha sex.

Nix, ingen mer sprit för min del.

Ledsen, men du är inte riktigt min typ.

Godkväll, konstapeln, är det inte en underbar kväll?

Åh, jag kan inte -ingen vill höra mig sjunga!




säg what a handsome face på engelska.. då kan du helt plötsligt snacka skånska.. :D

What a handsome face = Var det han som fes




Det är värt att kallas idiot om det är priset för att gå sin egen väg



jag hoppas du slipper den smärta,

Som skar igenom mig

då jag blev lämnad av världens underbaraste tjej.

På samma sätt som du stöttade mig

så ska jag stötta dig

iallafall i så gott jag kan

annars vore jag inte en riktig man.


Det finns två tjejgäng jag aldrig är fina

Resten verkar mest vara pest och pina

Det ena i urs, det andra i hamn

Jag har tur som hamnat i eran "famn"

I det ena har jag min älskling Pernilla

Hon bor i hamn i en villa

Där finns även mina bästa irl tjej-vänner

Mellan deras hus jag ofta ränner

I det andra finns dom jag chattar med

som stöttade mig när jag led

av ett krossat hjärta


jag hoppas du slipper den smärta,

Som skar igenom mig

då jag blev lämnad av världens underbaraste tjej.

På samma sätt som du stöttade mig

så ska jag stötta dig

iallafall i så gott jag kan

annars vore jag inte en riktig man.





One night the moon looked at me and said:

-Why don´t you leave him?

I looked at him with tears in my eyes and said:

- Moon, would you leave your sky?




För världen är du bara någon, men för någon är du världen



Are we friends, or are vi not?

You told me once but I forgot.

So tell me now and tell me true,

so I can tell you... I love you!

Of all the friends I have ever met,

You are the one I can not forget.

And if I die before you do,

I will go to heaven and wait for you.

If you are not there by judgement day,

I will know you went the other way.

I will give the angels back their wings,

And risk the lost of everything.

Just to prove my love is true,

I will go to hell with you..




Nothing Else Matters


So close, no matter how far. Couldn't be much more from the heart.

Forever trusting who we are. And nothing else matters!

Never opened myself this way. Life is ours, we live it our way

All these words I don't just say, And nothing else matters!

Trust I seek and I find in you, every day for us something new .

Open mind for a different view. And nothing else matters!

Never cared for what they do. Never cared for what they know.

But I know.


So close no matter how far. Couldn't be much more from the heart.

Forever trusting who we are, and nothing else matters!

Never cared for what they do, Never cared for what they know .

But I know !


Never opened myself this way.Life is ours, we live it our way.

All these words I don't just say. Trust I seek and I findin' you.

Every day for us something new, open mind for a different view.

And nothing else matters.

Never cared for what they say. Never cared for games they play.

Never cared for what they do. Never cared for what they know.

And I know !


So close no matter how far.

Couldn't be much more from the heart.

Forever trust in who we are,

No! nothing else matters !



Att något kan vara så värdefullt för någon men helt betydelselöst för någon annan? Efter att ha gått igenom alla dikter och allting jag hade sparat är jag gråtfärdig. Minsta lilla och det spricker nu alltså. Ge mig tiderna tillbaka =( allt var så enkelt, jag hade aldrig nångång ens en liten aning om vad jag snackade om back then, vilket jag antar var det som gjorde det så jävla underbart.. Jag bara levde livet på mitt egna sätt. Det fanns inga måsten och det mesta var ganska nytt för mig. Visst fanns det saker som var svåra, men jag upplevde dem åtminstone inte lika svåra som idag. Antingen tar jag hårdare på saker nu ellerockså är det så att jag bara var mindre brydd förr, mer avslappnad. Jag hade, och förnekar inte att jag fortfarande har, nystartat denna livslånga kamp om lycka, kärlek, pengar, värdighet osv. Undrar hur mitt liv kommer se ut om några år, om jag förändrats såhär pass mycket på bara några få år? Vet att man förändras mycket i denhär åldern oså, men...

Nåja, nog med nostalgi, hope you enjoyed it =) duschen & sängen väntar, puss igen

i brist på annat, men den duger fint.

Cut it away
This crazy longing for something more
Cut it away
The question I don't have an answer for
Why I hunger
For something I can't see
Cut it away
The dream I wanted life to be


 

- Jackson Browne

Tidigare inlägg
RSS 2.0