Igår, tisdag, var jag bombsäker på att vi skulle ha träning klockan halv åtta på campus. Så, utan att höra med någon körde jag dit. När jag kom dit var ytterdörren på campus låst.
Jamenvisst, tänkte jag. Den brukar ju vara låst vid denhär tiden. Jag sätter mig här och väntar.
Pappa for och efter en dryg halvtimme insåg jag, eftersom ingen kommit, att det nog inte var någon träning. Där satt jag, mitt i stan dvs en evighet från ursviken, utan mobil och utan en enda krona. Vad fasen tar jag mig till nu? Jo, jag går till vera i hopp om att någon är hemma och villig att låna mig 15 kronor eller en telefon så att jag kan ringa efter pappa igen. Smart som jag är tänker jag inte på att min bror, som bor på sörböle, är ett säkrare kort. Nejnej, utan jag traskar ut till älvsbacka och går domdär jävla trapporna upp till vera&alles lägenhet. Plingplong, plingplong..... nehej, ingen öppnar.

Inte det, nahe. Jaja, då har jag väl inget val då. Bara att ta sig hem för egen maskin. Kan meddela att det var drygare än jag trodde. Det tog drygt 2h och när jag väl var hemma var jag riktigt trött.
Det kanske fanns någon mening med det, med tanke på att jag somnade direkt jag la huvudet på kudden och vaknade 7 av väckarklockan som ringde för att det vankades skola. Vemvet?


obs, ingen "Sommar 2008" längre : (