Sällan mår jag så bra som efter en löprunda! Jag känner mig rensad, uttömd och utreagerad. Alla aggressioner jag har haft i kroppen är som bortblåsta by now. Känns riktigt bra, med tanke på hur jag kände mig innan jag drog mig ut. Otroligt är också hur mycket jag påverkas av musik. Då jag just kommit ut spelade mobilen upp en massa lugna låtar som jag relaterar till lite halvdepp och så.. Sen mötte jag lite folk och insåg att såhär kunde jag ju inte fortsätta. Ska jag gå runt och tro att det är synd om mig funkar det ju inte, så jag drog fram Chesney Hawkes - I am the one and only (kanske världens bästa låt egentligen?), vände helt enkelt om tankarna, började springa och kom längre upp i humörtrappan för varje steg jag tog. Hade hur mycket energi som helst, hade typ kunnat springa till sthlm ellernåt =I .. fast, väl hemma kände jag hur benen inte riktigt bar mig, så det kanske var läge att stanna här i skell ändå, haha ^^

Insåg också nu för femhundraelfte gången att jag måste ta tag i mitt liv igen. Semestern är över nu. Trodde verkligen att mina krafter jag hämtade i egypten skulle räcka längre än såhär, meeen icket. Det är bara att börja gräva fram reserverna =I

Då jag blir sådär grinig och sur, skicka ut mig på en löprunda äru snäll. Och var lugn, det är inte dig jag är grinig och sur på egentligen. I själva verket kan det bero på typ... tröskeln till mitt rum eller färgen på min vägg. Låt mig bara vara ensam ett tag, rensa mitt huvud, så lovar jag att jag kommer inse mina eventuella misstag senare. Känner också nu att det verkligen är på tiden att säga vad jag har haft på hjärtat sen länge, oavsett hur det slutar. Ide allra flesta fall får man inte mer än en chans. Livet är alldeles för kort för att fundera så förbannat mycket på saker som varit. Avsluta eller fortsätta, inget mellanting. Det funkar inte.

Jag har alltid så förbannat höga krav på mig själv, vilket resulterar i trött, tröttare annelie. Nåja, det bästa sättet att motverka trötthet är väl ändå sömn. So that's what I gotta doo, sleep tight : )