Jag lider av en snuskig bloggtorka justnu. Javetinte, kanske är det då man ska lägga ner ett tag? Men jag är rädd för att inte orka ta upp den igen om jag lägger ner. Det kanske iofs är det som är meningen, men jag kan ju inte svika er, mina trogna läsare, på det viset ;] hahaha, för javetju hur mycket alla avgudar min otroooligt intressanta to-die-for-blogg och hur alla ni skulle drunkna i floder av era egna tårar =/ Hur era liv skulle gå under för att annelie slutat blogga.

Ja, nu gick jag överdrift och ja, det var meningen. Dehär med bloggar är egentligen ungefär lika patetiskt som det ovan. Tyvärr. Haha, det skulle vara kung om bloggar bara utgjorde bollplank och inget annat. Snack som "Idag har jag..." borde utrotas. Dock skriver jag själv väldigt mycket sån skit, men det är, precis som det framkommer ovan, bara av rädsla att förlora er okända läsare. Suck, jag måste nog lägga ner ändå. Så jävla mycket skit.

Det värsta är att varje gång jag gör ett såntdär meningslöst idag-har-jag-inlägg så tänker jag på hur patetiskt det är. Att jag inte borde göra det och hur mycket jag vet många, många hatar sånna inlägg. Men bloggar har ju blivit det. Nutidens dagböcker. Kanske kommer jag på att jag bloggade när jag var yngre och tar mig en titt när jag är 30? Ellerockså kanske den försvinner. Kan vi lita på att det kommer finnas kvar? I vilket fall, så är det såhär det är.

Jag har en blogg. Jag har skrivit mycket skit. Jag har fått skriva av mig mycket. Jag har uppskattat min blogg många gånger. Jag har hatat min blogg många gånger. We've been through a lot, the two of us.
Och jag tror att eftersom att jag fortfarande inte lagt ner den fyller den nån skum funktion i mitt liv. Att vi lixom.. är.. meant to be? hahaha det låter helt stukat, och jo. Det kanske det är också ;D

Men det står jag för.