Klockan visar mitt i natten men jag vägrar sova. vill verkligen inte. dock äre ingen som är social meme ellerså, men det... ja okej, det spelar roll. jag lägger mig nog på ett tag. men sånnahär tider är till för sånnahär ovärda blogginlägg och andra handlingar man inte gör annars när man tänker helt klart, och det var på sin plats med en sånhär natt. Det var ett tag sen.
Jag har gjort framsteg ikväll, framsteg med mig själv, för mig själv, tror jag då iaf. Känns det lite som. Det känns lite som en vinst över något okänt..
though it hurt


Frågan är ju bara vart min far är. Han har varit på jobbet sen sju imorse, dvs snart 24h. Han hade sagt att han skulle vara hemma kring 12. det var alltså tre och en halv timme sen? börjar bli lite smått orolig att han somnat bakom ratten ellervadsomhelst :|  man vet aldrig.

äntligen kanske jag slipper veta av dig