Det är ändå skillnad på att känna och känna någon. Att bara veta vem någon är är ju en helt annan sak. Hade det varit samma sak hade jag ju mer eller mindre känt hela skell, för att det är så förbenat litet.. Vart går gränsen egentligen? Behöver jag veta exakt hur du handlar i en specifik situation eller räcker det med att veta att jag tycker om.. choklad? Jag har ingen aning, tror helt ärligt att ingen har det.

Vilka är då dina vänner? Vad krävs för att bli någons vän? Hur blir man det? Saker som för endel faller sig självklara medan de för andra är feta frågetecken. Det faller sig oftast av sig själv, man känner när man kan kalla sig för vänner. Annat äre med pojk- eller flickvänner. Det är ju lite pinsamt att fråga "är vi ihop nu?" och den som blir tillfrågad kanske blir helt skärrad för att insikten på att deras avsikter med umgänget inte var densamma kan ju vara lite.. överraskande. Ellerockså kan det bli 100 bra, att båda funderat på det ett tag men ingen riktigt vågat fråga. Ellerockså skippar man att fråga, låter det bara komma av sig själv. Jag tror att man någon gång i livet kommer till en punkt då man känner att ord är överflödiga. Då du bara vet..

Jag bara vet, pär är min.