Jag lever, mer eller mindre, har fått en snygg rand mitt i pannan och är glad att vara hemma igen trots att det var mysigt där uppe. Lovar bilder senare då jag fått tag på alla, såg att joel tagit 400 bilder, och då är resten av klassen kvar...

Och ni storstadsmänniskor, som tror att snön lämnat oss för evigt, för er kan jag berätta att på vissa ställen högre upp på fjället så var snödjupet över en meter. Sjönk staven ner, tog det aldrig stopp. Hade man tur hann man hejda fallet innan dess : ) Gjorde förresten även några vackra vurpor, t ex en rakt ner i ett vattenhål. Men det är en annan historia!
Om en stund ska jag till pär tänkte jag, och där lär jag stupa. Det blev tre turer för oss, alla bar backe upp och backe ner. När jag tänker efter var nästan backe ner värre, man har ju som ingen stabilitet alls på längdskidor.. Hade det handlat om slalom hade dessa backar varit underbara, men längdskidor..... Lär nog dröja länge innan jag åker längdskidor igen! Det var jobbigt som attan vissa bitar, och jag är riktigt sliten. ge mig sömn