Jag som lovat mig själv att detta inte skulle sluta som en modeblogg har nu lagt upp två klädesplagg. Ellerja, jag ska vara ärlig och säga att jag från allra första början lovat mig själv att överhuvudtaget inte ens starta en blogg. Ville försöka att inte dras med av strömmen men somvanligt gjorde jag det ändå.
Nåja, världen gick väl inte under, dessutom var det ju till och med roligt. Ibland behöver man helt enkelt bara skriva av sig, på samma sätt som man ibland behöver en god vän att prata med ellerså. Men jag bestämde mig för att inte börja lägga upp bilder på kläder osv, eftersom att jag inte är något speciellt stort fan av modegrejer och så. Det är jättefint på vissa, endel passar verkligen i det.
Jag är inte en av dom
Exempelvis cityshorts tycker jag är grymt snyggt.. på alla andra.

Men.. som ni ser så hände det som inte fick hända, än en gång spräckte jag mitt eget mål. Jag antar att världen går allt annat än under denna gång heller, men det är ett bevis på hur svag jag är för strömmar osv. Inte bra, hur tränar man upp sånt? ;S Måste kanske skaffa mig en egen superdupervilja som aldrig viker sig, men hur bra är det i längden? Hur mycket kommer jag inte förlora på det? Kanske har det med självkänslan att göra? Eller helt enkelt hade det bara med förändringar att göra.

Eftersom min omgivning har förändrats en hel del på sistone antar jag att jag också gjort det, i takt med allt annat. Om du frågar mig vad jag tycker om det är jag rädd att jag inte har något riktigt vettigt svar. Förändringar kan väl vara bra till viss del.. om man däremot förändras såpass mycket att man inte vet vart man har sig själv längre är det kanske dags att ta tag i saken och lära känna sig själv, sätta sina egna gränser och värderingar.
Det är nog precis det som händer mig, jag vet inte riktigt vem jag är justnu eller hur det blivit såhär egentligen. Däremot vet jag inte om man bör ta till något speciellt medel. En tjej sa till mig att jag bör åka bort med familjen, vilket jag ska, men inte förrän vid jul. Frågan är om jag ens behöver det. Jag kanske bara behöver några positiva tankar? Om jag hela tiden går runt och tänker "nä usch vad jobbigt, vem är jag?", hur stor är då chansen att det händer nåt?

Den som tror att den kommer lyckas får nog rätt, men det får nog också den som tror att den inte kommer det.
Fram med postivitet och bort med negativitet =)

Men såhär är det och nu är det bara att dansa efter pipan. Jag kommer nog att lära mig melodin, sooner or later!

When the sun shines, we'll shine together
Told you I'll be here forever
Said I'll always be a friend
Took an oath I'ma stick it out till the end
Now that it's raining more than ever
Know that we'll still have each other
You can stand under my umbrella