Justnu är jag bara så tacksam till allt, speciellt med tanke på att jag fortfarande är vid liv. Till skillnad från marcus, nivet killen som försvann. Jag kände honom inte på nåt sätt, men det väcker ändå tankar och det berör. Det hade kunnat vara jag eller någon av mina kära som lämnat jordelivet. Är så sjukt tacksam att jag får leva vidare =)
Har funderat ett tag nu på att skriva nåt slags sista-ordet-brev och lägga det långt in i en byrålåda nånstans. Det känns inte roligt att dö, och jag är verkligen inte inställd på att jag ska göra det, men utifall att... bara... lixom.. jag vill inte lämna er utan ett sista ord eller ett sista budskap. Men jag vågar som inte göra det, somsagt känns det som att ställa in sig på att dö =/ Så det får bli vid ett senare tillfälle, when time's right.

Nåja, nu ska jag fortsätta på min novell, "Liv". Haha, jag tror aldrig jag läst någon så meningslös novell som min egen, men nu finns varken tiden eller orken att skriva om den till något vettigt.

gammal bild, men det gör inget. jalova du är bra ändå =)